Sjung det som du menar det

Av: Maja Lövgren

Maja Lövgren ser Genom Natten och ger vittne om ett gig som inte sparar på vemodet.

Det borde vara en självklarhet. Men det verkar få förunnat idag, går det att lita på nåt som någon säger? Hur vet vi om människor verkligen menar det dom säger? Vet man så vet man, kanske. Genom ett slags hemligt avtal, outtalat mellan den som talar och den som lyssnar. Eller Genom Natten. På ett sätt kändes det som att färdas genom natten när jag stod och lyssnade på just Genom Natten. På samma gång ångestladdat som ångestbefriande. Tankar som exploderar i våra söta små huvuden när allt vi vill är att för några timmar fly bort från dessa; befriande när det väl slår in.

Sångerskan Alessandra Günthardt sjunger som hon menar det. Det är så fruktansvärt skönt faktiskt. Hon väljer dessutom att sjunga till sig själv, som en inre och samtidigt yttre monolog, en vädjan till sitt innersta, sårbara väsen. En vädjan om att nu får det räcka, nu måste du inse att det är såhär det är. Ingen kommer kunna rädda dig utom dig själv. Det är starkt och hon skapar en direktlänk till publiken, som om vi kände varandra, som om vi vädjade tillbaka till henne:

Ingen annan kommer rädda dig Alessandra

Jag tänkte att jag skulle skriva ned sånt som jag kom att tänka på, under spelningen. Eller något som sades från scenen. Jag minns inte vilken låt de hade spelat när Alessandra Günthardt sa nedanstående mening. Tänkte jag skulle komma ihåg bara jag skrev ner det. Det blir såklart svårare att minnas när jag dessutom skriver klart denna text fyra månader efter jag såg spelningen. Men allting sker ju i stunden och hjärtat blöder konstant. Att dra ut på saker, att dra ut på lidande, vad är skillnaden.

Jag känner hur mitt hjärta blöder 

varje gång jag kör den låten

Jag kan inte så mycket om det ljudtekniska och olika instrument hit och dit. Ibland kan jag inte ens avgöra om jag tycker något är bra eller dåligt. Det mesta man (jag) ser och hör är ju intressant på något sätt. Jag tänker att kontakten är det viktigaste, om de på scenen når ut till sin publik. Och om publiken uppfattar den kontakten finns det ett svagt löfte (som växer sig starkare) om att en helig länk skapas, att gränser suddas ut, att allting upphör att existera, att allting fortsätter.